hej hopp..

kan inte sova, känner mig inte speciellt trött... fast ja kanske borde va det?!
aja, e inte det iallafall...

imorrn går ja iallafall in i vecka 32, shit det börjar närma sig med stormsteg.. jag brukar tänka såhär: 8v kvar, men det kan lika gärna vara 6v som att det kan vara 10 kvar.. det beror ju helt på när den lille har tänkt att komma..
självklart hoppas ja ju inte på 10 kvar men heller inte 6.. 8v vore alldeles lagom... :)
men igår började dom normala sparkarna att avta, (med dom normala menar ja hej vilt i hela magen), nu känner ja bara sparka långt ner.. hmm? det känns nästan som att det ska titta ut en fot närsom, så långt ner känner ja sparkar, och väldigt "jobbiga" sparkar...  jag hoppar typ till när det sparkas.. ganska jobbigt att försöka sova när sparkarna stör hela tiden.. hehe.. men varför sparkar det så långt ner?! det e ju fan lite obehagligt asså...


aja, har kommit in i någon fas nu oxå där jag känner mig väldigt ledsen.. asså, känns som att jag får hålla inne gråten hela tiden.. även om inget har hänt eller nått, känner mig bara allmännt ledsen & nere =/ inget kul alls..


sen en sak till? får man ha ont? får man vara trött? får man inte känna sig på topp en dag?
ja känner mig jävligt pigg och allärt ändå, och som ja har skrivit förut att ja har inga som helst problem med min graviditet. har inte ont, foglossningar eller nått, e hur pigg som helst. MEN sen VISSA dagar kan ja känna mig allmänt trött eller om ja hållt igång en hel dag och sen satt mig och vilat en stund, sen när jag ska resa mig eller göra nått så e ja sjukt stel i kroppen och känner mig som en 100 årig tant. MEN, det törs ja inte säga till någon för att ja e ju bara gravid och det e ju ingen sjukdom... törs inte säga till någon om ja känner mig hängig eller nere, törs inte säga om ja e ledsen eller nått, för det känns som att ja ska inte klaga, det ända ja e e ju at vara gravid..
och ja kan tycka att detta e rikigt jobbigt, för vissa dagar mår man skit, men törs inte säga det till någon, man vill inte klaga eller vara en börda... när alla runt mig jobbar och sliter om dagarna vill inte ja liksom komma med hur ja känner mig.. men e det fel eller asså? vad gör man? jobbigt läge iallafall... jag vill ju inte bara att folk ska tro att allt handlar om bara mig liksom? sjukt svårt att förklara samtidigt känslan men ja.. eftersom ja inte säger nått, så skriver ja av mig lite här, då kanske det känns lite bättre iallafall..

aja, den deppiga tiden går la över den oxå, men ja borde ju va gladare. det e ju vår liksom.. hehe..


nehe, om man skulle försöka sova kanske...

slut på klagandet från mig ikväll iallafall.. sorry....